Det finns många sätt att bygga en aktivistkarriär. Om nu det viktiga är själva karriären och inte ”saken”. Är du osäker på att just dina idéer lönar sig så kan du alltid förlita dig på den så kallade ”fingermetoden” och byta ut dina mindre lönsamma idéer mot sådana som rikligt belönas. Det är lätt, och det betalar sig nästan omgående, och du slipper oroa dig för att hamna i bakvattnet och kämpa motströms. Den består i stort sett bara att du lyssnar av trender och upprepar sådana idéer som stater och internationella samfund strösslar pengar och beröm över. I Sverige och många andra länder gäller just nu: engagera dig mot prostitution och trafficking (blanda gärna ihop begreppen så går det ännu lättare) eller mot narkotikan och missbruket (kalla allt drogbruk för missbruk och du är en vinnare). Verka upprörd och passionerad, och säg hela tiden något om hur du önskar befria kvinnor och rädda människor från drogmisär. Om sexarbetare och drogbrukare protesterar och inte vill räddas av dig, ignorera och upprepa din upprördhet bara lite högre så de inte hörs.
Jag ska inte trötta ut er med alla de exempel som finns hur framgångsrik denna metod är, men ge några pointers i hur man kan börja.
Dra ihop ett nätverk. Kalla det exempelvis för Nätverket mot Trafficking, och mal i enkla texter och flyers med stora tydliga bokstäver om hur människor måste räddas från sexslaveriet där kvinnor t ex måste ”ha samlag mer än 20 gånger om dagen”. Det känner alla är något hemskt och ett sådant engagemang måste premieras. Exempelvis kan man landa ett projektjobb mot trafficking betalt av Länsstyrelsen eller något. Det kan man ju nöja sig med om det bara var ett jobb man ville hitta, och det är ju bra att folk får jobb!
Visa att ni gör något! Gör en Facebook-grupp. Var tydliga att signalera hur hemskt något är och att gruppen vill rädda människor (för den miljöintresserade kanske strandade valar funkar eller något liknande, men här är min kunskap inte lika gedigen). Många kommer haka på för den som inte är emot detta x hemska måste ju uppenbarligen vara för. Eller så kan man om man vill vara extra framgångsrik betona: att de som inte går med i projekt x hatar eller vill inte rädda: utrotningshotade alger/strandade valar/kvinnor/barn/knarkare/x. Snorenkelt.
Mer visa att ni gör något! Dela ut flyers och klistra lappar (träligt dock men visar att ni gör något), ha läsecirklar och diskutera viktiga eller hemska böcker, och se till att nogsamt alltid betona detta arbete:
Ja, hur betonar man det förutom på Facebook eller en hemsida? BLOGGA! Och missa inte att pinga alla bloggportaler och göra enorma länkväggar tilll allt och alla, skitsamma om det inte är superrelaterat, se bara till att synas, länka till populära bloggar och stora tidningar som drar trafik. Skapa en massa kommentarsalias som skriver ”skarpt” och ”briljant”. Egenberöm är också beröm.
Har ni lite kontakter i media utnyttja dem som bara den, se till att de skriver om er och er beundransvärda kamp för att rädda stackars människor.
Nu har ni kommit långt. Nu kan projektpengar strösslas över er en masse. Eller så landar du något jobb redan här, och karriären är redan biff.
Starta räddningsaktioner och få med er myndigheter och statliga eller internationella organ. Starta t ex rehabiliteringscenter för sexarbetare och knarkare. Och tala hela tiden om hur dessa stackars människor räddas! Och börjar sexarbetare och drogbrukare protestera, sjung bara lalalala, håll för öronen och ropa lite högre så hörs de nog inte. För alla vet ju att de måste räddas, och om de inte vill det är det något fel på dem (falskt medvetande funkar alltid bra att dra till med för att få dem att hålla käften och andra sluta lyssna).
Luta dig bakåt och ta emot utmärkelser, inbjudningar och fett med cred till DIG som ju fick allt att hända.
En dag kan det bli en riktigt fin dag och hela världen hyllar dig som en god människa! Som det blev för den kambodjanska aktivisten Somaly Mam som ”räddar flickor från sexslaveriet” och sedan står världen öppen vid dina fötter och alla beundrar just DIG. ja DU.
Lycka till!
Störs inte av att en hel del sexarbetare själva kallar hela projektet för ”bad rehab” och vill inte räddas.
Inspirerat av en mängd deprimerande observationer de senaste åren.
Över till Laura Agustín som borde få alla som hyllat Ekis Ekman bok att skämmas och blekna. Men jag hyser inget större hopp om det.
